Egentligen så händer det kanske inte så mycket. Eller iaf inte vad andra vet. Men för mig händer det saker hela tiden. Ibland är de små, ibland större... Ju längre tiden går ju mer spelar vissa saker roll för mig. Jag bestämde mig för att inte gå in i detta helhjärtat men tror på någotvis att jag gjort det. Nu är jag rädd, rädd för att släppa någon för nära igen. Så nära att dem kan såra mig. Jag vet inte hur jag ska vara, hur jag ska känna, hur det ska bli. Jag vill bara vara mig själv, bry mig om mig själv och bara skita i allt annat. Fattar ibte varför vissa saker gnager sig fast i huvudet på mig och det blir lätt att jag dra alldeles för snabba slutsatser och dra personer över en gräns där de inte hör hemma. Allt detta görs på grund av rädsla, rädsla för att någon ska komma för nära, rädsla för att bli sårad igen