Stressen inom mig växer, mer och mer. Vad händer? Vad ska jag göra? Vem är jag? Så många frågor inom mig utan svar. Min självsäkerhet har försvunnit, du tog den med dig. Långt borta och ensam kvar är jag återigen med ångesten och klumpen i magen.
Jag visste dem skulle återvända men med dig fick jag en pause från det helvetet som jag levt i. För en sekund fick jag chansen att andas, chansen att känna på glädje. Så många känslor som jag inte känt på en evighet. Men vad hände?
Du gick, du gav dig av igen. Lämnade mig ensam kvar. Men vad? Inget. Hålet bara växer och växer.. Jag är tom, kall, skulle lika bra kunnat vara livlös. Men i livet är jag, men knappt. Skalet runt mig finns, min kropp är här, men inom mig finns inget, bara en tomhet som växer för varje dag som går.
Jag hoppas att du är glad, att du får känna den glädjen som jag fick med dig. Jag hoppas att du finner det du letar efter. Men glöm inte bort! Det var ditt val, du bestämde dethär, inte jag. Jag hade valt dig, jag hade valt dig alla dagar framöver och lite till. Så mycket ville jag. Men du tog beslutet igen. Det var slut!
Min hand smeker din kind. Mina tårar rinner nerför mina kinder när jag inser att detta är sista gången jag rör dig. Sista gången jag har tillåtelse att röra vid dig och krama dig. Jag viskar i ditt öra att jag tycker om dig, men jag förstår dig. Du ska göra det du blir lycklig av. Jag tar ett djup andetag och mellan snyftningarna viskar jag till honom. Jag skulle älska om du fick känna den känslan som jag har fått med dig, och jag hoppas du blir nöjd med valet du gjort. För det är ditt och inte mitt. Jag hoppas du blir lycklig för jag vet att jag inte kommer bli det. Jag vet vad jag blir lycklig av och det är något jag inte kan få. Dig.
Jag pussar dig försiktigt på kinden, utan några ord vänder jag mig om och trycker ner handtaget och utan att vända mig om stänger jag den. Jag vet inte längre hur jag ska säga hejdå till dig. Så många gånger har jag gjort det men nu fanns det inte längre något att säga... Återigen är du och jag över, slut. För vad det är värt kommer jag alltid att älska dig även om jag aldrig sagt det till dig...