Allt är över, allt är förstört, livet rasar samman. Igen. Du gör min värld instabil, du gör mig labil. Vad har jag gjort för att förtjäna detta?

Nu har det hänt igen. Precis som innan. Du bygger upp allt, det svävar på moln och jag flyger med. Några frågor har jag allt men inte är det många. Jag vill vara där uppe med dig. Inga problem och ingen smärta finns. Det är där jag vill vara. Ensam ned dig.
Men allt faller samman. Rasar kraftigt. Utan förvarning. Utan att lämna något kvar. Eller något finns faktiskt kvar, smärta, en olidlig smärta. Den gör mig lam, den gör mig rädd. Den finns där, du har lämnat mig med den igen, och denna gången utan någon förklaring, som regn från en öppen himmel.
Jag älskar dig, mitt hjärta gör ont. Så ont. Jag vet vad jag vill ha och jag trodde jag visste hur jag skulle få det.. Jag hoppas att någon av oss blir lyckliga av detta, att någon av oss fick det trevliga slutet. För jag vet att det inte kommer vara jag....