Allt gick bra. Allt gick för bra. Du och jag var en bra kombination. Jag visste att det skulle bli kaos, men jag visste inte att det var min tur att ställa till det.
Jag vill vara med dig. Jag vill ha dig. Ingen annan. Men vad gör jag? Säger fel namn till dig. Säger någon annans namn. Hur dum får man va? Vad hände? Hur blev det så fel?
Jag vet att jag sårade dig, det se klantigt. Jag vill vara med dig. Jag finner inte ord för hur mycket du betyder och ändå kommer det en situation där jag mår dåligt och blir rädd så rädd för jag minns vad som hänt innan. Minns vad han gjorde mot mig, jag blev rädd för dig. Något som aldrig hänt innan. Rädd att du skulle göra mig illa, fast jag visste att du aldrig skulle. Jag försökte skydda mig men helt plötsligt hade bandet spolats tillbaka. Det var inte du och jag, det var jag och han. Försökte rädda mig själv genom att säga nej, genom att skriva sluta. Då kom hans namn. Jag såg sorgen i dina ögon. Jag såg besvikelsen i dem. Din röst var hård mot mig. Jag kände mina ögon började vattnas. Innan jag vet ordet av det börjar den ena efter den andra tåren rinna nerför min kind. Så ledsen för att jag sårade dig. Så ledsen för att jag klantade mig. Så ledsen för att nu kan jag missta dig.
Jag hoppas och vill att vi skrattar åt detta. Att vi kan glömma och gå tillbaka till den tiden som vi haft så bra ihop just nu. Jag vill ha dig, men än är det inte läge att berätta mina känslor för dig