Nu är vi här igen. Du och jag. Tillsammans. Men ändå. På samma väg fast ändå inte. Mina känslor för dig är stora. Så stora att jag inte vet vad jag ska göra. Det som jag trodde jag stoppat undan finns nu här igen. Det som jag var rädd för har nu besannats.
Jag är rädd, jag är så rädd. Rädd för känslan, rädd för hoppet, rädd för slutet, rädd för dig. Jag är rädd för att det kommer sluta som det gjort innan. Vi isär och en av oss ledsen. Och det är aldrig du. Vi måste snart bestämma oss. På riktigt. För alltid. Det fungerar inte såhär. Jag tror tyvärr att mina känslor för dig är kärlek. Tror tyvärr att du finns med i mina drömmar, att du finns med i min framtid.