Dagarna har rullat på. En efter en. Du och jag har kommit närmre varandra. Nästa like otäckt nära. Du och jag som inte fick hända är mer verkligenhet än någonsin.
Iväg med våra vänner, är det du och jag. Sovandes ihop är det du och jag. Min arm om din hals, ditt ben över mitt. Dina armar med ett fast grepp runt min midja. Så sov vi. Så spenderade vi en helt fantastisk natt. En natt som jag inte ville skulle bli morgon, en natt som skulle pågå i oändlighet.
Den fruktade morgondagen kom, snabbare än morgonen någonsin kommit tidigare. Min rygg mot fin mage. Dina armar runt mig och mina händer håller fast dina armar. I din famn är jag trygg, i din famn mår jag bra.
Ögonen öppnas, det är morgon. Bittra blickar är det första vi får av varandra på morgonen. Ett dåligt skämt gör mig kokande het inombords och jag flyttar över till andra delen av sängen. Tar ett eget täcke och vänder ryggen till. När vännerna våra lämnat oss i fred fortsätter diskussionen. Eller egentligen är det ingen diskussion. Återigen skämtar han bort det. Och han får det han vill ha sex... Eller man kan ju faktiskt börja fundera på om det är det enda han vill. Bittra miner från min sida efter han är "klar" men han förstår inte. Han förstår mig inte. Han undrar vad som är fel, men jag kan inte berätta det för honom. Jag kan inte dela min bitterhet med honom.
Bilen Rullar hem igen. Jag kliver ur bilen utanför min lägenhet. Alla är ute och hjälper till att lasta ut packningen. Där står han igen. Med armarna runt mig och jag vill inte släppa taget. Då kommer det igen. Ett skämt. Jag blir ledsen. Men visar inget. Blir arg och förklarar att jag inte orkar med. Han skrattar och säger jag ska sluta. Men hur kan jag sluta känna någon som växer inom mig, bara för han vill det? Han tar tag i min handled men jag sliter mig ut hans grepp. Återigen förklarar jag att jag inte orkar. Han ser ledsen ut och kollar på mig. Han frågar om vi kan kramas och mina armar är runt honom innan jag ens hunnit fundera.
Jag går uppför min trappa. Han ska ut, ut och festa. Jag frågade om han ville komma senare men det verkade tveksamt. Han ska ut, iväg från mig. Min mage gör ont. Mitt hjärta bultar snabbare, min andning blir tyngre. En panik-ångest attack tar över mig. Min kropp blir lam. Jag måste lägga mig ner. Börja fundera. Fundera på hur kunde allt som varit så bra bara ta slut? Tårarna rinner sakta nerför mina kinder. Detta är en man som jag vill vara med. Men varför?